Finest lade ut den här bilden med rubrriken VAD FAN HAR GYNNING PÅ SIG? Jo, det ska jag atla om lilla Finesst det är kläder från Malene Birger!

LOVE Carolina

Hämta kläder här, lämna kläder där. Jag gick till frisören och gjorde en dunderhårinpackning. Det (alltså håret) behöver verkligen all kärlek det kan få så här efter sommaren. Sen hade jag ett möte om en programide jag har kommit på! Den är sjukt grym om jag får säga det själv.

Produktionsbolaget tände som fan på iden. Jag kan inte säga exakt vad det är men det är ”I huvudet på Gynning) fast värre! Helt crazy bananas. Ska börja utveckla skiten nästa vecka! Det kommer att ta över världen det vill jag lova!

Jag träffade Thorsten Flinck på produktionsbolaget. Han är speciell. Jag har träffat honom en gång förut det var på Galleri Gumesson i Stockholm. Jag hade en konst- utställning där och tydligen bodde Thorsten där tillfälligt av diverse märkliga anledningar. Han dök iallafall upp en dag och sa eller skrek -FÅR MAN KALLA DIG TUTT-CAROLINA!
-Ja Thorsten! Varför inte? Idag sa han typ ingenting alls…

Nu ska jag på kräftskiva! Det ska bli såååå jävla kul.
Kolla in hur lent mitt hår ser ut efter dunderkuren!

Skönt att vakna och ångesten är borta! I alla fall om man inte känner efter så mycket! Idag ska jag äta frukost med min mamma. Hon är uppe i Stockholm och jobbar. Så då tar vi chansen att ses! Min mamma betyder otroligt mycket för mig, vi står varandra väldigt nära. Det har vi alltid gjort. Men det var en period när jag slutade höra av mig till mina föräldrar och syskon. Det var när jag hade mina ”värsta partyår”.

På ytan tyckte jag att jag var häftigast i stan. Jag tyckte att jag hade de häftigaste vännerna och gick på de finaste restaurangerna och partyna. Men på insidan var jag trasig och ensam. Och orolig för hur mitt liv skulle bli i framtiden. Att vara partyprinsessa i Paris och London känns inte så långsiktigt…

Så jag skämdes! Jag orkade inte lyfta telefonen och möta de människor som egentligen älskade mig över allt annat. Jag kände mig för värdelös för det.

Men tänk sådan tur jag har haft. Jag har haft en familj som alltid funnits där och stöttat mig i allt jag har gjort. Och jag har haft en stark vilja. Att inte sluta som en försupen 40-åring utan familj och vänner utan göra allt för att lyckas så bra som möjligt. Livet har massor av möjligheter! Det gäller att se dem och ta vara på dem. Ha en fin morgon.

LOVE
Carolina

Imorse kände jag mig aspeppad på att gå på Guldknappen. Men sen smög sig ångesten sakta på! Som en dyster dimma trängde den sig fram. Upp till ytan. Jag trodde att den var borta och att den skulle stanna där. Det är konstigt hur lätt man glömmer att den finns! När man är lycklig, när man har dagar då lyckan rinner igenom ens kropp och bubblar som såpbubblor i huvudet. Då finns det ingen ångest.

Man glömmer, man förlåter, man förtränger. Men nu är den tilbaka! Det är inte kul att bli fotograferad att stå och småprata med människor som man egentligen skiter fullständigt i när man har ångest. Så jag gjorde som jag brukar när jag inte orkar, jag drog därifrån.

Kläderna kommer från Marlene Birger.