Jag har inte bloggat på två dagar, jag vet. Det är första gången sedan juni, helt sjukt, men jag har haft något bättre för mig, om jag säger så. Om ni känner mig kan ni nog lista ut vad. Jag är mycket lugnare nu, så det hjälpte.

Jag hör till den grupp av människor som verkligen hatar högtider, om ni har följt mig här på bloggen så vet ni att det är så. Eftersom jag brukar hata denna dag så glömmer/ förtränger jag alltid bort vad jag har gjort. MEN, det finns såklart vissa nyårsaftnar jag inte kan glömma, hur mycket jag än försöker.

Jag minns att jag firade år 2000 på Cafe Opera, det var någon rik Grek (som antagligen snart skulle dö) det såg ut så iallafall, som bjöd in ett partyglatt gäng att åka till London två veckor innan nyårsafton. Sedan vidare till Moskva helgen innan ,för att  avsluta med ett riktigt håll käften Party på Cafe Opera på självaste nyårsafton. Nu tänker ni säkert att vi flickor skulle behöva ligga med denna rika Grek, men då tror ni fel. Han kunde nog knappt göra DET han var väldigt smal,och väldigt gammal.

2003 firade jag i Beirut med Pascal Mouwad ägaren till ett diamantimperium, det är hans företag som förser Victoria Secret Fashion Show med en “bh” värd en himla massa miljoner varje år.Vi var på ett stort Party uppe i skidort minns jag. På tolvslaget delades det ut prylar från “Buttriks”, istället för raketer. Där satt jag med clownnäsa och löstuttar och tittade på hur kåta damer skakade sina rumpor på borden, inte trodde väl jag att äldre kvinnor ifrån  Libanon kunde röra sig på det sättet.

2007 Satt jag hemma själv, jag trodde att jag inte skulle bry mig,MEN när klockan slog tolv så trillade mina tårar ner för  kinden, jag kände mig ensammast i världen, så det gör jag inte om.

2009 Ja, vad ska göra ikväll? Det tänker jag inte avslöja förrän imorgon, men det kommer bli riktigt trevligt. HAPPY NEW YEAR!

Jag trivs inte på många ställe i världen. Det ända stället jag älskar där jag känner mig hemma och fri, det är Ibiza. Jag var där i Juni senast med min mor.Jag hade bokat ett rum till oss på världens mest hippie chica hotel.Hotel HASIENDA. Det låg insprängt mellan två stora klippor, stenar med så mycket natur magi. Att det nästan sved i ögonen när jag tittade ut, och såg solen försvinna ner i havet.

Jag minns hur jag efter några dagars vila lade mitt huvud på kudden och kände att jag kunde dö här, det var en härlig känsla”.Att hitta en plats på jorden där det skulle kännas tryggt att dö.”

Just nu är jag långt ifrån den där känslan, jag är på väg. Jag landar inte mjukt, det stormar i mitt huvud. Jag vet att det snart kommer att ske en förändring. Jag är långt ifrån mitt mål, men jag vill ha en vägvisare. Jag älskar när jag får tecken och det får jag hela tiden,jag är väldigt uppmärksam.Minsta lilla ord eller symbol fastnar i mitt huvud, jag ser både vad som händer framför och bakom min rygg just nu.För att inte tala om vad jag känner, jag blir dålig på att leva i bruset under tiden.Med bruset menar jag stökiga disco men sorgliga själar, jag vill bara försvinna bort in i min egen värld och inte påverkas av bruset.Jag vill inte gå en ända omväg till, nu är det raka vägen som gäller och den hittar jag bara om jag litar hundra procent på min egen intuition.

Jag gjorde ett val för att tag sedan, ett val att gå vidare att bryta upp något fint, såklart. Men jag visste att jag skulle någon annanstans, jag var inte färdig med min egna upptäcktsfärd.Kanska kommer jag aldrig att bli det. När jag gjorde det valet var det som om himlarna möttes och jag började en ny vandring,en vacker men hård resa.

Den man som ska kunna hantera mitt frihetstänkande och starka sida måste vara mycket speciell.Det har jag förstått. Och jag vet att han finns där ute ibland stjärnorna, han kommer att komma som en storm. Som en stark storm som jag kommer landa hos. Där jag stundtals när det blåser för mycket kommer kunna sluta mina ögon och bara vara, MEN han är fortfarande långt,långt borta.

Dreaming permits each and every one of us to be quietly and safely insane every night of our lives.  ~William Dement

Men i would like to sleep with 2009. Har ni läst boken ”The Secret”?Där lär man sig att man ska föreställa sig saker så kommer dem att inträffa, jag ligger hemma och föreställer mig nu, wow vilken resa jag kommer fä 2009.

]

Jag träffade mitt medium i dag han heter Karsten och han kommer ifrån Danmark.

Jag har alltid dragits till det farliga, det smutsiga, det förbjudna. När jag var 18 år och hade blivit ovän med min bokare i Milano, för att han ville sätta på mig. Så blev jag förflyttad till Hamburg, det är en hård stad det.

En smutsig stad iallafall om man skrapar lite på ytan. Jag var bara 18  år ,och hade just gått ut gymnasiet på Spyken i Lund. Jag hade ingen stil alls minns jag. Jag var otroligt vacker men jag förstörde det med för mycket smink och horiga kläder, varför vet jag inte. Jag hade väl bara en sådan period. Jag hittade en likasinnad ibland modellerna i stallet. De flesta var några jäkla tråkmånsar. De gjorde allt vad ägarinnan till agenturen sa, det gjorde inte jag och Anna. Vi sket i våra möten och hängde på Reperbahn istället. Horgatan, vi drog omkring och spanade in folk. Och rökte oändligt med Marlboro Lights. Inte för att de smakade gott utan för att det var coolt att röka,vi tyckte det då.Sen proppade vi i oss Cheesburgare minns jag vi ville göra uppror emot det smala idealet. Det tog oss ingen vart alls ,vi fick bara mindre bokningar. Så  det där upproret slog oss rakt tillbaka i ansiktet.

Vi var alltid tvungna att byta tunnelbana på centralstationen, där alla linjer korsades. jag minns hur jag såg en äldre man snacka omkull en liten påtänd pojke, jag blev äcklad där jag satt och väntade på nästa tåg. Några uniformerade män gick förbi troligtvis poliser jag grep tag i dem och frågade om de inte skulle göra något?. De skakade på huvudet skrattade och sa-”Where the hell are you from?” sen vände de på klacken. Barnprostitution var vardagsmat för dem. Fy fan för att bli så kall kände jag. Dagarna gick där i Tyskland, när Anna blev hemskickad och jag var kvar själv började jag missbruka laxerande tabletter. Jag blev sjukt smal, jag minns att jag vägde runt 50 kg och jag är 176 cm lång. Jag åkte fortfarande själv upp till området runt Reperbahn, jag vandrade omkring ensam och stirrade på horerna som stod utanför sina klubbar, ofta påtända som fan. Jag tyckte det var en så intressant värld. När min kille från den tiden kom och hälsade på hade vi bara råd med ett billigt hotell, i ett skitområde. Jag minns att jag blev chockad över att man kunde hyra rummet per timme. Det var brännhål i lakanen.

Jag tröttnade på Hamburg tillslut, och begav mig hem till Malmö, kärleken var viktigare än jobbet för mig då. Jag har alltid varit en romantiker. Det är jag fortfarande.Jag mindes allt detta idag för att jag börjat en ”poledancing kurs” med min nya ur sexiga väninna Lotta. Hon är den sexigaste 40 åring jag någonsin sett. Vi två ska bli bäst i världen på ”poledancing”. Det var nämligen så att jag en dekadent natt på den där tiden i Hamburg, för längesedan, hängde på en skön strippclub. Tills dess att det var dags för att betala. Notan var svin dyr och jag hade inga pengar. Ägaren frågade om jag inte kunde strippa av den, jag vågade inte. På något sätt löste sig den där knasiga historien, jag minns bara inte hur. MEN om den någon gång händer igen, Då ska jag strippa skiten ur varenda man eller kvinna som just den kvällen har nöjet att besöka cluben, just wait and see.

Det var bara att sätta klockan på 08.30 imorse. De ringde nämligen ifrån nyhetsmorgon igår och gratulerade mig till min 37 plats till ”Sveriges 100 mäktigaste” lista.

Tilde de Paula ville göra en intrevju angående detta. Hon ställde frågor som -Vad vill du använda din makt till? -” Att ge ungdomar bättre självförtroende och tro på sig själva.”

Hur kan du göra det?” Igenom min blogg och mina böcker, många ungdomar hör av sig till mig för att jag tror på mig själv och är stark i mitt eget liv, det ger inspiration till andra. Jag har alltid haft många som ifrågasatt mig. Men jag har struntat i det och gått min egen väg. Och nu börjar det gå riktigt bra, mycket roligt. Tro på dina drömmar och följ ditt hjärta.

Tack Tilde för den trevliga presentation.1  Fredrik Reinfeldt.2.Anders Borg3.Stefan Ingves. Och så jag på plats 37 före bla.Leif Gw Persson,Nyamko Sabuni,Robyn Carlsson,Horace Engdhal,Thomas Bodström och många fler.

FAN VAD COOLT!

Jag sov länge inatt, det var så skönt att få sova ut. Jag sov säkert till 11.00 ,så nästan 12 timmar.Jag trodde att jag sovit längre. Jag måste drömt att jag sov till 17.00, det är märkligt när man drömmer så verkligt. För ett tag sedan drömde jag sexdrömmar om samma man varje natt ,de har slutat nu, jag önskar att de började igen.

Jag var överlycklig när jag vaknade imorse, så lycklig så att det rann igenom min kropp. Jag kände mig trygg på något overkligt sätt. Jag har inte kännt mig trygg på länge. Men imorse gjorde jag det, och inatt när jag vandrade upp, för att jag var törstig, då var jag trygg i mörkret. Ibland är jag rädd ,men inte i natt. Jag undrar varför? Det skulle kunna vara många olika anledningar, men jag kan inte nämna dem här, det finns vissa små delar jag måste behålla i mitt  inre.

Idag har jag ätit lunch med min älskade väninnna Domenika Pecziynski och hennes vackra dotter Hanna på Rich.Det var fint, vi har inte setts på länge. Vi är mycket lika jag och Domenika. När jag var liten tittade jag på henne och Bruno Wintzell i Tutti Frutti.Jag älskade Tutti Frutti när jag var liten.Nu tio år senare är Bruno Wintzell död, jag är kompis med Domenika och Fadde Darwich är tillsammans med fröken Ananas.

Det är märkligt hur livet blir. Att jag satt där som liten flicka och tittade med stora ögon på när den ena fröken efter den andra plumsade i vattnet och visade tuttarna.Utan den blekaste aning om att jag en dag skulle sitta på Rich och gapskratta med Domenika, och höra hennes dotter Hanna berätta roliga historier om sin mor. Det är just den där ovissheten som gör att jag älskar att leva. Men ibland kan jag givetvis hata den, ikväll är det en sådan kväll.

MY NEW PRADA`S.

Nu är jag så där djup igen. Jag shoppar på Nathalie Schuterman.