Det ar roligt det dar for jag har foljt dig (pa avstand) sen ganska langt tillbaka. Du gick pa samma gymnasium som en av mina basta vanner ( du ar 2 ar aldre an oss ). Jag har jobbat som modell samtidigt som dig. Vi var med i samma agentur och jag var alltid sa fascinerad av dig. Du kladde dig alltid skit haftigt redan nar du var ugn. Jag kommer ihag nar min basta kompis berattade att du hade kommit till skolan ikladd en skidoverall och bara sag sa cool ut. Vi var helt fascinerade.

Nagra ar senare visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka om dig. Du hade skaffat sillisar och jag tyckte det var for mycket. Jag var inte ett dugg impad och jag borjade tycka att du sparade ut. Ytterligare nagra ar senare sag jag dig pa en uteservering pa Pain Quiotidien i Paris. Du satt och at frukost med en kompis. Du hade blont, nasta vitt har och var helt ikladd rosa klader. Rosa keps, rosa byxor, rosa jacka. Jag tyckte du hade blivit knapp.

Sen kom eran nar du var med i big brother och allt det dar. Da tyckte jag du hade blivit galen.

Sen for typ 1-2 ar sedan hande nagot. Jag borjade inse vem du egentligen var och helt plotsligt kande jag san respekt for dig. Jag insag att du var en fantastiskt manniska som helt enkelt utvecklats pa ett lite annorlunda satt och pa natt satt var det som om den dar haftiga personen du var i gymnasiet hade kommit tillbaka. Nar du var dig SJALV och var det pa ett sa jakla haftigt satt. Den personen du har blivit idag ar fantatsik. Jag ser dig samtidigt som en valdigt startk manniska, samtidigt ar du sa omtalig. Men framforallt kanns du sa akta!!

Jag ville bara saga det… Kram