VÄNNER IGEN

Visst är det jobbigt att bråka. Jag blir verkligen deprimerad när vi bråkar. Det tar så mycket energi och vi bråkar oftast inte om något allvarligt utan banala saker som städning, barnuppfostran, osv. Det blir mycket större när man är trött och sliten. Om jag tex känner att jag har tagit jättemycket ansvar hemma och så kommer A hem och klagar på något då känner jag att han inte ha någon rätt att klaga… förstår ni? Och då är det precis som om allt rinner över. För ska jag både behöva göra massor och lyssna på gnäll?

Eller om A kommer hem (som är super pedant) och hela huset är upp och ner (jag är ganska rörig av mig).. Då tycker han att jag är jobbig och det måste jag ju acceptera. Saker som dessa som kan låta banala men som när man bråkar om dem blir hemska.

Men nu har vi talat ut och blivit vänner igen;). Tänkte att det kanske var bra att skriva det så ni inte tror att det blir någon större grej av detta. Som jag skrev innan är  relationer verkligen svåra och det är jobbigt att ha små barn. Men jag kände att jag hade delat med mig av det jobbiga då vill jag också dela med mig av glädjen att bli sams igen. För det är en glädje att få komma tillbaka till lugnet och slippa det hjärtslitande. När man har mycket på jobbet och mycket med barnen osv så orkar man bara inte med att dessutom ha dålig stämning hemma. Det blir bara en sak för mycket och det är ohållbart.

Skulle vara härligt att höra om Ni har några tips på hur man ska hålla kärleken vid liv, hålla sams osv. Tänk att nu har vi chansen att få lyfta varandra och peppa varandra. För det häftiga är att om jag sitter hemma med ett problem och är ledsen så är det helt säkert någon annan som samtidigt sitter med exakt samma problem och känner sig ensam någon annanstans. Och tänk då om vi just här kan lyfta varandra. Jag älskar att läsa om er och det som vi alla går igenom som kärlekskriser, problem med barn osv. Livet är inte enkelt men tillsammans kan vi göra det lite lättare att komma igenom vissa saker.

Love till er ALLA!

Love C

33 reaktioner på “VÄNNER IGEN”

  • Stefan skriver:

    En bra grej som jag testat i relationer är kommunikationsövningar. Det går ut på att man varje dag (eller så ofta det är möjligt) vid något tillfälle sätter sig mitt emot varandra, håller varandras händer… Sen börjar en med att säga vad som varit bäst respektive mindre bra med denna dag, vad man uppskattar hos sin partner, tre positiva affirmationen… Finns lite olika alternativ. Man får inte bli avbruten och ej heller kommentera vad den andre sagt efteråt. Kolla runt lite på nätet om du tycker det låter bra. Jag upplevde att det hade en väldigt positiv effekt.

  • Sara skriver:

    Tycker verkligen inte barnuppfostran ska ses som en ”banal” sak… en utav de viktigaste sakerna att vara överens om när man har barn ihop. Tycker jag!

  • Sus skriver:

    Jag hade aldrig klarat småbarnslivet (har två små barn) utan att dela hämtning och lämning med min man!

    Känns som din sambo kommer undan där tyvärr…

  • Ullis skriver:

    Hallå..
    Måste reagera.
    Mannen din är pedant!!
    Kommer hem och klagar?
    Du har häcken full och du är en energisk person..
    Skaffa en städerska…. !!ta inge skit..
    Kvinnor ska alltid känna skam, jag är rörig.. !! Bråkar ni ofta om det…?!!
    Jag skulle aldrig ta d!!

  • Åsa skriver:

    Hej! Det är normalt att bråka, vi är ju alla olika med olika bakgrund, triggers, värderingar, stresstålighet OCH PERSONLIGHET!
    Jag har en LAAAAAT gubbe, men jag älskar honom som han är, och han står för det. Har aldrig stuckit under stol med att han är någon annan. Jag har alltid tagit större delen av markservicen, planeringen och även jobbat mest tidigare. Han har alltid gjort de spontana grejorna med barnen, följt med dem överallt när jag varit sliten och låtit mig vila då jag inte orkat, fixat med skolor, aktiviteter, reparationer- den biten jag tyckt varit tung. När barnen var mindre bodde jag själv med de äldsta ( ej hans killar) men de har varit lika viktiga för honom. Jag har även slitit som en häst med extrajobb för jag haft en gammal skuld, ganska stor sådan som nu äntligen är färdigbetalad. PÅ sluttampen har jag varit helt utmattad och har alltid velat fixa ”mitt” skit själv men när gubben hjälpte mig och styrde upp, benade upp, stöttade med pengar- så bara- ja men så lätt det gick! Med åren har vi vant oss vid varandra och det jag tidigare tjafsat om, tjatat om struntar jag i idag. Vi är olika tänkerolika och egentligen vill jag ju inte ändra personen utan bara få vardagen flyta smidigare?! Det är viktigt pratas om vad som är min prio, din prio och VÅR PRIO och PLANERING! Vi är helt överens om att vi vill resa och ha sköna semestrar ihop! Så det gör vi och njuter av ett bättre vardagsliv och ser fram emot gemensamma semestrar, som sol, spa och gott vin! Lycka till! Du är fantastisk som mamma, entreprenör konstnär och skådespelare! En bra kombo- som ett årgångsvin :) :) :)

  • Gigi skriver:

    Städa får han göra själv om det ska gnällas☄ Skicka ut karln i garaget 🙃 Och gör som du vill. Och skaffa din vovve som du så gärna ville ha. Du verkar vara en sån härlig och känslig människa. Och dina små flickor är små guldklimpar. Om än du själv tycker du är rörig så är du då väldigt målinriktad och klar och duktig! Heja Heja Gynning😊

  • Fina skriver:

    Man får ta och ge i ett förhållande😊 Ni får ta en resa tillsammans bara ni två och mysa så som ni gjorde innan barnen. Absolut ett måste att få egentid med mannen man älskar.😊

  • Katarina skriver:

    Något som min man och jag är noga med är att inte ”tävla” när vi diskuterar, att det inte blir en debatt där man försöker vinna poäng och punchlines utan att målet är att förstå varandra, och komma överens. Ibland måste vi påminna varandra om detta när man t ex misstänker att den andre missförstår med flit, det är ju verkligen inte konstruktivt. Och så tråkar vi ALDRIG varandra om det visar sig att den andre hade fel om något, vi försöker verkligen ha ett klimat hemma så att det inte är någon big deal att ändra åsikt och säga ”jag håller med dig nu, det blir bättre om vi gör som du sa” osv. Och så nämner vi aldrig skilsmässa ens i stridens hetta. Jag tror att man kan öppna dörrar genom att säga saker högt.
    En annan grej vi är bra på är de små sakerna, alltså jag menar verkligen de små. Det kan faktiskt vända en stressig morgon när jag kommer ut till bilen och så har han skrapat mina rutor. Eller att jag preppar kaffebryggaren så att den bara är att knäppa på när han ska upp i svinottan på jobbresa. Post-its är bra också! Såna små som man kan gömma och sätta lite överallt och skriva vad man vill, något snuskigt/roligt/kärleksfullt. Fantasin sätter gränserna <3

  • Lotta Manisk... skriver:

    Det är inte lätt när det är svårt….

  • Ann skriver:

    Hej!
    Förstår att du är trött & sliten med allt du gör. Kanske är någonting som är för mycket? Försöka att skapa tid. Det är stökigt när man har småbarn. Jag sade också klarar man småbarnsåren så klarar man allt när mina tjejer var små. FEL! Det vi glömmer bort är ordspråket små barn små bekymmer….. tonåren och däremallan skolan & att hjälpa sina barn med allt det där är också krävande! Men härligt! Idag är mina barn 20 & 23 och har flyttat hemifrån åren går fort NJUT av allt. Nu sitter vi här gubben & jag ensamma i stort hus😢😢haha skojar lite nu. Vi har hur mycket EGEN TID som helst INGA KRAV ( förutom jobb så klart) härligt känsla att kunna resa var man vill när man vill. Barnen kommer vara er evigt tacksamma på den tid och engagemang ni lägger ner. Nu är vi inne i en ny fas mamman duger bra som inredarhjälp i tjejernas lägenheter & resandet fortsätter vi med. Kämpa på snygging du är stark 👏😘

  • Maggi skriver:

    Det man ofta stör sig på efter många år utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det är, är ofta de egenskaper, små egenheter, sätt att vara i vissa sammanhang och vanor som man från början uppskattade och tyckte var charmiga. Det gäller väl att komma ihåg vad det var och tänka efter om det är det som retar ? Om ! påminn varandra och kämpa för att uppskatta olikheterna igen och hjälp varandra att se viken nytta det ger er och era flickor !
    Önskar er all lycka / Maggi

  • anna skriver:

    Res iväg bara ni minst en gång varje halvår. Kan va några dagar i en storstad eller bara romantisk weekend, men då ni har tid att umgås, älska, se varandra i ögonen & bara vara ni två (barnfritt). Lämna barnen hos mormor i skåne & res från köpenhamn. Ha datenight ibland & ta barnvakt ofta. Barnen vänjer sig också, det är bra. Om mormor hälsar på så kan ni ta in på hotel en natt och sova & bara vara ni två. Gå på resturang. Också massa blowjobs ;)

  • Anna skriver:

    Men han har ju valt DIG.. Då får man älska hela paketet. Lite stök och rörighet har väl ingen dött av?! Tycker du verkar axla på en väldig stor roll och tar mkt hemma och med tjejerna. Ställ lite krav tillbaka!! Tror du är ”för” snäll när det gäller vissa bitar (bara en känsla jag har). ALLA med barn vet hur rörigt det blir hemma stundtals! Livet är för kort för att haka upp sig på småsaker.. Kompromiss, du får köpa en hund och blir samtidigt bättre på att bli lite mindre slarvig ;) Gillar dig och din konst, den gör mig lycklig /Kram Anna

  • eva skriver:

    jag blir helt nostalgisk av att läsa din blogg ……om detta bråkande o irriterande som vi alla ….tror jag….upplevt eller kommer få uppleva
    så mitt tips som du är i just nu….är att låta allt rinna av,acceptera,förlåta mm……jag vet att det inte är enkelt….tro mig…men dessa jäkla småbarnsår är det som orsakar dessa bråk….för nu efter utflygna barn är det precis det vi säger….såååå gott vi har det nu,alltid samma sak som städning,ordning,pengar,ansvar…..my god…..det var turbulens med nån slags stridsyxa….och nu efter allt ser vi båda att vad bra vi har……småbarnsåren var stridiga men vi sa alltid att vi var varandras bästa vänner…..man älskar varandra men det fanns ingen ork att visa det….så tro mig…är ni bästa vänner i hjärtat så kommer allt bara bli lättare,enklare,kärleksfullare…..men det krävs en grund till det…..så ville bara ge dig o er en liten tanke om de jobbigaste åren i relationen…..kramiz

  • Mia skriver:

    känner så igen mig i det du skriver.. Vi har också 2 barn på 5 och 3 år. Det e tufft alltså. Klarar man småbarnsåren borde man klara allt😉
    Tror alla ”gräl” bottnar i trötthet. Att man inte får sova ordentligt alltså. Det e ju så sjukt när man tänker på det. Alla dessa uppvak och tidiga morgnar.Då kan man slänga ur sig en groda om en bagatellsak för att man e lite less o trött men egentligen är det ju inte så farligt.
    Jag o min sambo har upptäckt att vi tycker lite samma saker om varandra. Han tycker jag är slarvig och jag tycker det om honom. Men på olika sätt. Vi kör en utvädring nån gång ibland o så e vi sura på varandra en stund men med lite närhet och prat när barnen sover ordnar det upp sig igen😊
    Har eg inget råd för jag vet inte vad som är bäst att göra hehe.. Men att prata med varandra och att ha förståelse för att man är olika tror jag gör mycket. Trist eg om man hade vart helt lika, tror inte att man hade fallit för varandra då från första början..
    Och sen en snabbis lite titt som tätt som håller kärlekslivet vid liv😉

  • bath skriver:

    Hej!
    Skulle vilja tipsa dig och din make att försöka umgås lite på tu man hand. Åk iväg några dagar och njut av varandra.
    Då kan man verkligen lyfta fram saker och se mycket från en annan sida. Ni verkar ha mycket att stå i och tiden med varandra
    är oerhört viktig. Det verkar vad jag har förstått att du är mycket själv med barnen. Låt A ta över och försök släppa lite av allt du måste göra etc. Mycket handlar om samarbete i vardagen. Öppenhet och vara lyhörd kommer man långt med.
    Kram o lycka till!

  • Frida L Wittorp skriver:

    Att bråka och vara osams ibland är vi alla, och jag tänker att man älskar någon TROTS hens brister inte FÖR hens positiva sidor.
    Jag och min man har levt tillsammans i snart 18 år varav snart 15 som gifta, vi har tre tjejer 13 år, 12 år och 9 år, jag arbetar som förstelärare och har även ett eget företag som KBT – terapeut och min man arbetar heltid samt spelar hockey med träningar eller matcher i princip varje dag. Jag förstår hur du känner med att leva ett hektiskt liv och ha en partner som är borta mycket.
    Jag har inget facit på vad som ger ett hållbart äktenskap men i vår relation har vi alltid prioriterat närheten till varandra och att ha ett kärleksliv även om det innebär en snabbis i tvättstugan eller i bilen mellan skjutsningar till barnens olika aktiviteter ;).
    Att vara man och kvinna och inte enbart mamma och pappa tänker jag är oerhört viktigt för att vårda kärleken.
    Vi är även varandras bästa vänner, och eftersom jag är en riktig pratkvarn med miljoner känslor och tankar ser jag till att vi alltid kommunicerar med varandra. Vi somnar också alltid tillsammans.

    Vad skönt att ni hittat in till varandras själar igen <3

    Kramar i massor
    Frida

  • Linda skriver:

    Hej Carolina!
    Jag måste börja med att säga att jag tycker att det är befogat att du blir irriterad och bägaren rinner över eftersom att du gör så mycket som inte han gör så då blir det som att han inte har rätt att klaga, åtminstone inte direkt när han kommer hem.
    Jag kan dock relatera till hans känslor för jag hade inte klarat av att leva i ett stökigt hem för jag mår dåligt då. Det gör mig stressad och obekväm. Det kan vara så att A också känner så och då måste man försöka samarbeta och kanske möta halvvägs. Han måste väl jobba på att inte hetsa upp sig på en gång och du på att försöka hålla lite mer ordning för att kompromissa. Vad skönt att ni är sams. Jag kanske inte borde uttala mig om tips eftersom att jag och min sambo varken har barn eller jobb eftersom att vi studerar. Däremot har vi varit tillsammans i lite mer än 7 år vilket jag tycker är väldigt bra jobbat när det gäller att hålla relationen vid liv. Vi båda är romantiska och anstränger oss. Vi ger mycket komplimanger, skickar gulliga sms och säger jag älskar dig till varandra flera gånger varje dag. För 1,5 år sen köpte han något som kallas 52 weeks of romance som jag kan rekommendera er. Det är kort man skrapar fram ett uppdrag på varje vecka. Vi tog ett varje söndag och i stressigare perioder pausade vi en vecka. Man får göra som man vill såklart och kan återanvända korten sen också. Exempel på uppdrag är allt från att arrangera en mysig stund framför månen till att skriva kärleksbrev och klippa sönder för att partnern ska få pussla ihop det. En av mina favoriter var att lägga lappar med en kort text om varför jag älskar honom på olika ställen typ jackfickan, väskan badrumsskåpet etc. för att hittas och bli en gullig överraskning.
    Det är väldigt uppskattat att du är öppen och bloggar oftare.
    Kram till er och lycka till med allt.

  • Ingrid skriver:

    Jag antar ni har städhjälp? Om inte så anställ en med bra referenser. Stökigt blir det med barn, så är det bara. Kan ni kanske sätta av en kväll i veckan eller var 14:e dag där det bara är ni två, ut o äta, chilla hem utan barnen, sova en natt på hotell? Då är mycket vunnet tror jag. Lägg in det i schemat, kram o lycka till

  • Maria skriver:

    Man kan inte vara så pedantisk när man har småbarn. Han verkar krävande din man. Det trodde jag inte. Du gör ju så mycket o viktigast att man har hälsan o kärlek och omtanke finns. Skulle inte kunna bo med en pedant. Visst vill man ha rent men som jag skrev vad gör lite oordning. O viktigt du som mamma mår bra o har egen tid tex i stallet. Då kan du ge desto mer åt dina döttrar. Ni får prata igenom det här. Men ej ok o komma hem o klaga nej det är inte ok. Kramisar.

  • S skriver:

    Men visst är det lustigt att dom saker man föll för hos sin partner, som man en gång tyckte va så charmigt, är det som kan få en att vilja vråla av frustration. Jag och min sambo är varandras raka motsatser. Vi kompletterar varandra på många punkter, men jag kan ju inte sticka under stolen med att vår relation har och är väldigt stormig emellanåt, vilket grundar sig i våra olikheter. Samtidigt brukar jag ställa mig frågan när det är som sämst; Vill jag leva utan honom? Och svaret är; absolut inte.
    Jag försöker påminna mig själv om att han inte tänker som jag. Att bara för att jag vill ha det städat hemma så betyder det inte att det är rätt. Jag har dessutom börjat lära mig att välja mina strider som man säger. Istället för att explodera så går jag undan och säger att jag inte vill prata just nu. Då hinner jag lugna mig, fundera på situationen och om jag känner att det är värt att ta diskussionen med min sambo så väljer jag att formulera mig med: ” jag känner” istället för att anklaga. Har märkt att jag når fram med mitt budskap bättre då. Och den absolut största anledningen är vår dotter. Jag vill inte att hon ska växa upp i ett bråkigt hem och känna av spänningarna som ligger i luften. Hon förtjänar inte det. Men självklart tappar man kontrollen över sitt humör ibland och bägaren rinner över. Man är ju bara människa.

  • Ella skriver:

    Hej.

    Äh, jag och min man är jätteolika på många sätt. Han har koll på allt, är ganska jämn i humöret, lite ”gubbig” och halvsocial och inte så pedant medan jag har toppar och dalar, är svart och vit, pedant och rörig i skallen. Vi tjafsar ofta och högljutt (jag) men älskar varandra för dessa olikheter. Han är min trygghet och varma famn när jag fryser och behöver vara ledsen. jag känner ofta att jag måste få ur mig irritation och ilska, men slösar inte heller med beröm och kärlek. Huvudsaken är ju att man vet var man har varann och pratar om allt. Före och efter. Det är väl ett ständigt projekt att vara tillsammans, men det är ju det som är kul. Den dagen jag slutar bli arg eller säga ifrån, då har jag ju också slutat bry mig. Där vill jag inte hamna. Jag tänker fortsätta bry mig och säga ifrån när jag tycker något är fel. Det vet han och jag tror att han känner sig trygg med det. Kram!

  • ann möller skriver:

    Viktigast av allt är att höra vad personen egentligen säger. Om t.ex A kommer hem och det ärskitrörigt och han uttrycker sig lite klumpigt så kan man alltid säga ”ja jag håller med dig och lovar att så snart jag hinner så skall jag ta hand om röran som blivit på grund av att jag inte fungerar rationellt när det kör ihop sig och då blir det rörigt.
    Samtidigt så måste A också tänka i de banorna när han kommer hem till röra och kaos. Att kanske försöka förstå varför det är rörigt. Det är inte lätt att höra vad den andre parten egentligen säger när den säger t.ex du plockar ALDRIG undan, här ser ALLTID ut som ett bombnedslag. Det den egentligen uttrycker är att ”Just idag så är jag sliten och trött och då tycker jag det är jobbigt med all röra”. Man måste försöka träna på att ”lyssna av” och lära sig tänka annorlunda. Det är svårt men det går. Jag har levt med samma man i 35 år och tro mig när jag säger att jag önskar att jag var lika klok för 30 år sen då barnen var små och man bråkade om småsaker. Lycka till och förresten så är det underbart när man väl blir vänner igen. Kram.

  • Anne skriver:

    Det viktiga är att man pratar och accepterar varandras olikheter och att båda parter förstår vikten av att kunna kompromissa! I övrigt är det viktigt att man kan få tid för varandra. Ordna barnvakt! Gå ut och ät eller laga middag hemma, slappa i myskläder, åk på spa. Ta till vara på tiden och släpp alla måsten!
    Ha det gott!
    Kram Anne, http://liteuppochner.blogspot.se/2017/01/fy-fan-for-pedofiler-och-svag-politik.html?m=1

  • Christina skriver:

    When my husband and I got married 3 years ago we stayed at a beautiful house by the sea with all our guests for three days. During the stay I had used my husbands car and since I am an artist too, can be somewhat scatterbrained when it comes to the details in life, I have been known to leave clutter around when I am in a hurry. However soon after I had used the car, my soon-to-be-husband and father boarded the car. I had left some things around and my father commented with a smile; ”You can tell that Christina has been in the car” my husband replied; ‘Yes, I consider them lovepiles; they tell me that my love has been around.’
    The beautiful thing is that he means it, after 7 years together, he never complains because he knows I pull my end of the workload. I would not clutter on purpose, but it is important that it is not necessarily the person with the ”pedant-features” that has a right to be dominant. My world is exactly as ”right” as his clutter-free world.

    Love it when your blogg is personal Carolina!

  • Madde skriver:

    Jag tycker han verkar lite torr… Jag har svårt att se mig själv kunna leva ett helt liv med en sådan människa. Trippa på till och från nästan och pleasa någons absurda kontrollbehov. Så stört att det alltid är den som är extrem städfascist som ska få sitt igenom. Man kan ha ordning och man kan vara överdrivet pedant. Det går inte att leva med familj och barn som i ett slottsmuseum 24/7. Är det stökigt får man väl städa ihop då, så båda blir nöjda… Sedan finns gränser hur mkt man får gnälla och när. Tycker det är rätt respektlöst och komma hem det första man gör efter jobbet och gnälla. Om man är sur! Gå och träna, spring eller bowla vad som helst bara andra slipper ta skiten! Min farsa var ofta så, kom hem titt som tätt och överförde gnäll på mig, morsan och brorsan när inte allt var bra. Jävligt givmilt att dra ner tre männidkot till i skiten för att man är sur, ego och måste få utlopp för en dålig dag på jobbet med tvelaktiga kunder osv… Minns hur jag hatade det som barn! Hatade att när de är sura och MSN typ råkat röra en borste sedan lagt tillbaka den på fel ställe så blir det utbrott! För att tråkmånsen var sur på jobbet måste gnälla sedan uttåtagera det på en kamm. Gud vad jag stod och skrek på min farsa som barn för han gnällde och formade över petitesser !! Glädjedödare! Det är bara ren egoism, de fattar inte det… Utan tror de kan begära för deras morsa eller farsa kanske betett sig så… För att de är vana att få som de vill. Dåligt tips är att argumentera i stundens hetta med en sådan människa för de fattar inte då. Ett bättre tips är att ignorera dem, gå därifrån eller säga nu går du ut och springer en runda sen när du kommer in kan du vara trevlig så kan vi prata. För övrigt den vanligaste försvsrsmekanismen, du vet Freud… Att överföra dina problem på andra eller påtvingat kontrollbehov, det och hetsäta som ligger kapp i kapp. Morsan tog sedan efter gubben och lade till hetsätning lite titt som tätt… Jag lovar dej, du vill inte bli en gnällig bitter människa som lägger sin flera skeva försvarsmekanismer. Jag skulle baragågå därifrån och va tyst när han drar igång eller be han lämna huset till han är glad igen. Sedan prata om det !! Det är så respektlöst att vara tro att man har någon rätt att häva ur sig gnäll på sin familj… Det är ren egoism och dåligt sinne. Sedan kommer alltid kommentarer du är stökig, mmmm… Visst ! Det är ju därför du är sur på riktigt att det är ”stökigt” det är bara en undanflykt för att han något att gnälla på för deras värdelösa skitdag…. Det är ju så synd om dem, ojoj! En dålig dag på jobbet…. Sånt vänner och fritidsaktiviteter finns för! Att avreagera skit på som ens sambo och barn inte har med o göra eller behöver höra genom gnäll… Jag hade aldrig pallat vara ihop med min farsa. Jag har alltid sagt om jag ska gifta mig ska det vara med en lugn, tålmodig en aningen sävlig människa kanske. Dock inte tråkig… Men du fattar… Kort stubin är det värsta jag vet! Sådana människor kan driva mkc till vansinne för att jag vet att jag har svårt att inte argumentera emot… Därav klarar jag inte av män som har ett behov av att dra igång fighter , gnälla eller extrema kontrollbehov av pedantisk karaktär. Det där handlsr ju ofta egentligen inte om städning utan av kontroll, hur deras morsa och farsa är osv…

  • Anna skriver:

    Hej.
    Jag är 37 och varit gift sen 2011. Vi har tre barn varav den yngsta 3 år. Vi upplever nu för första ggr att vi fått vårt liv tillbaka lite. Lusten, att vi kan prata ostört, att det mer känns som vi igen, inte familjen AB.
    Vi har som rutin att vi dricker te varje dag kl 21. Tänder alltid ljus. Ibland pratar vi, ibland är vi bara tysta. Ibland ser vi på tv. Men dessa testunder är så viktiga för oss. Man behöver ha en mysig vardag det tror jag är receptet på svåra småbarnsår! Kram

  • Diana skriver:

    Mitt tips är att prata, vi pratar väldigt mycket hemma. prata, prata. Inte lätt alla gångerna men det är prata som gäller.
    En stor skopa förståelse, ödmjukhet är också bra för att klara av varandra, har man inte det så är det svårt.
    Kärlek= dejter, bio, middag, en hotellnatt/weekend, resa, krypa ihop nära varandra och bara vara ibland, ta en sekund och bara kramas mitt i matlagningen eller vad det nu än är. :)

  • Sophie skriver:

    Mmm, visst är det svårt med relationer ibland. För det första så bör man nog finna någon som det verkligen klickar med. Men, även där kommer ju vardagen förr eller senare.. När jag och min man träffades var det verkligen kärlek vid första anblick från båda. Han var allt jag hade drömt om. Och jag visste att här är mannen i mitt liv. Tyvärr var jag ändå för feg för att lämna den killen jag var tillsammans med då, och tillslut tröttnade min friare på att aldrig få någonting tillbaka. När mitt dåvarande förhållande iaf tog slut så sökte jag upp den andre mannen och vi började träffas igen. Men jag kände att något inte stod rätt till, vilket han förstås förnekade. Tillslut fick jag veta att han även träffade sitt ex och han inte visste vad han ville. Då rasade min värld och jag ångrade mig att jag inte hade agerat tidigare och följt mitt hjärta. I ett halvår så hörde jag inte ett ljud från honom och jag hade börjat ge upp hoppet. Men så en dag så ringer han till mig, och vi börjar om. Igen. Idag lever vi ihop och jag tror att vår historia har stärkt oss. Vi är rädda om varandra och jag vill aldrig förlora honom igen. Han är mitt allt, min bästa vän och älskade man. Varje kväll somnar jag tryggt i hans famn och nu har jag allt det som jag drömde om, även om det tog låånga omvägar.
    Man ska aldrig ta någon för given. Och för att kärleken ska överleva så måste man ge inte bara ta. Visa uppskattning och hjälpas åt, man spelar ju i samma lag och för att komma framåt så måste man samarbeta. Så visst känns det otacksamt att få gnäll när man försöker sitt bästa. Där kommer nog kommunikationen in, att man planerar ihop och pratar innan det blir kaos och meningsskiljaktigheter <3

  • Malin skriver:

    Absolut igenkänning – och det är så fint att du delar med dig av din vardag. Gnabb som jag tror att alla som levt/lever i långa relationer känner igen sig i. Bråk som bryter ut när någon/båda är låga på energi och den där extra förståelsen för att man kanske är olika helt enkelt inte finns.

    Jag och min man har kommit fram till att det är superbra att uttala så mycket förväntningar som möjligt. Fördela arbete på ett tydligt sätt – och inte gå och kämpa på i det tysta och förvänta sig att den andra är tankeläsare eller tänker exakt likadant. I vårt fall är det min hjärna som är överfull av saker som behöver göras, mat som ska planeras, presenter som ska handlas etc. Min man tar det lite mer som det kommer och löser saker efterhand utan att stressa upp sig, vilket jag har blivit irriterad på. Nu försöker vi planera veckan på söndagar och fördela vad som behöver fixas i veckan, vilket leder till att min hjärna inte behöver koka över och att min man inte behöver ha dåligt samvete för att han inte har lika bra koll som jag. Man är ju olika helt enkelt, vilket är underbart. Det gäller ju bara att utnyttja bådas styrkor. Rekommenderas varmt!!

    Kram Malin

  • Heh skriver:

    Hej!
    Gällande din fråga skulle jag bara komma med en reflektion: har varit tillsammans med min man i tjugo år, gifte oss förra året, och vi har verkligen INTE haft en dans på rosor alla gånger! MEN det viktigaste är att man har grundkänslan kvar då det stormar som mest och man bara vill lämna det sjunkande skeppet, vi hade en sjuårskris som hette duga och den slet styggt på oss båda men tack vare den känslan jag nämnde fanns lååångt borta så överkom vi detta trauma… sedan vår gemensamma dotter kom för sex år sedan är vi på en mycket bättre plats! Ett tips är att försöka tänka dig tillbaka till den första känslan som gjorde att du föll för din man från början! Bra att ha när det är fullt krig, sedan är det inte lätt att se det när man vill slänga ngt hårt i skallen på människan man lever ihop med😉

    • Holland Laura skriver:

      Bra skrivit C och Heh. Va ska man säga 😉 Det är tuff ibland. Jag fantisera mig bort (är det bra Svenska?) om början oxå då o då. Vet o känner fortfarande hur speciellt o BRA det var o kändes. Känns lite trist oxå ibland att måste go (WAY) back in time för att påminna sig om The Feeling. Min man är ofta min bästa kompis men ibland är det circumstances (familj, jobb, mental state, uttråkat eller bara generally irriterat) som gör att man måste kämpa att fortsätta att ha det fin tillsammans. Love L

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

@misscarolinagynning