Idag har jag och mamma varit på begravning hos vår kära Ingeman, han har hjälpt mig med konsten och med mina litografier i 7 års tid och så faller han bara bort ur våra liv. Bara 54 år gammal. Det var en mycket vacker begravning och prästen Fredric Liljeberg höll ett väldigt vackert griftetal som jag tycker att ni ska läsa här:
Plötsligt är allt förändrat. Ingenting blir som förut. Tiden stannar upp, alltkänns overkligt. Inför döden känner vi oss alla lika små och maktlösa. Vi vill sågärna kunna styra våra liv, men över döden har vi ingen makt. Vi står alla likatomhänta med vår sorg och vår saknad.
En anhöriges död, varje förlust vi får vara med om, visar oss hur bräckligt ochskört livet är. Vi har ingenting för alltid. Allting som lever ska en gång dö,alla träd och blommor, alla djur och alla vi människor. Livet och döden tillhörallt levande, det hör ihop. Detta kan ingen ändra på. Livet är en gåva som vimänniskor får ta emot. Utan några som helst prestationer så skänks livet till oss.Vi har fått ta emot det, var och en av oss. Vi får tro att det är en gåva från Gud.Vad vi gör med våra liv är vår gåva tillbaka, tillbaka till livet, tillbaka till Gud.
Ingeman vila i frid, tack för allt du gjort för oss. Vi saknar dig.
Carolina